Mina älsklingar

Det var 45 år han fyllde. Det firar vi med en resa i slutet av veckan. Längtar sååå.. Men först kalas idagarna två. Sonen skall ju firas imorgon. Skall sätta igång med baket nu. Är riktigt peppad efter en vilsam helg.

Eftersom det varit rätt kallt ute har jag tryckt här hemma. Men vad gör det när symaskinen får tiden att gå så fort. Eller var det mina drömmar om sol och värme?

Lära nytt

Siffror är inte min grej. Glömmer alltid datum,tider o.s.v om jag inte skriver upp det. Maken däremot kommer ihåg allt. Även sånt som för mig är helt oviktigt. Det bara finns där. Bra ändå att vi är bra på olika saker.
Värst är det att jag glömmer barnens personnr och måste tänka till hur gamla dom är.  Och nej jag har inte ett helt fotbollslag.
Så här har det alltid varit. Pinsamt när jag var yngre. Speciellt på matte lektioner. Kände mig som en looooser. Men en dag bestämde jag mig för att säga som det var. Nu skämms jag inte på banken längre. Jobbigt att skriva datum i rätt ordning.. Att bara säga det rakt ut har hjälpt mycket.

Maken och sonen fyller år till veckan. Vet faktiskt inte på rak arm om han fyller 45 eller 46år. Ja, maken alltså.46 är det nog när jag tänker efter. Familj och vänner är så van vid detta och kan skratta gott åt det. Viktigast är att jag ÄLSKAR. Helt säkert är min ena hjärnhalva mer utvecklad än den andra? Den har så mycket kraft. Blommar och bjuder på så många fina överraskningar varje dag.

Ser att tiden här på bloggen inte stämmer. Hoppas att nån av döttrarna kommer hemidag och hjälper mig ställa om den. Dom skall få hjälpa mig med att snygga till sidan oxå. Behöver bara en hjälpande hand så klarar jag nog av det själv sen. Alla tjejer i familjen bloggade på samma ställe tidigare. Ja inte tillsammans "SKRATT!  Nu skall jag lära nytt.

På den lilla metallplattan i tygramen har jag slagit in Carpe diem. Så vanligt och tråkigt. Så lätt att slänga ur sig. Men förhoppningsvis kommer alla till den tidpunkt när orden lyser starkt. När orden tar plats i hjärtat och får ett djup. Om man fångar dagen spelar det ingen roll om min älskade fyller 45 eller 46 år. Bara vi älskar varje dag.

Splash.

Målar,syr,lagar mat och förflyttar mig mellan olika rum. Allt känns fint. Blir inspirerad att stämpla när jag tittar på foton. Ska bara ta upp lite färg från den stora hinken...

Men såå.. en olycka händer så lätt. Glad att jag inte är den som blir upprörd så lätt. Snarare fnittrig. Men det är nog dax att ta helg nu.

Syr idag.

Så skönt att få vara i hemmets varma vrå dagar som denna. Snön vräker ner. Visserligen blir det ljusare för var dag. Men nog ser jag stjärnorna oftare än solen. Jag syr så håret fläktar. När jag väl sätter igång går det med en väldig fart.

Från mitt köksfönster ser jag att lekstugan är inbäddad i snö. Tänk att om några månader sitter jag där inne och pysslar. Ingen snö bara blommor så långt ögat når. Mmm, ljuvliga tanke.

Sötsaker

Kvällen har tillbringats med finaste vännen. Mycket mumsande på godsaker fast jag inte borde. Varför jag bakar och gör en massa god mat när jag bestämt mig för att hålla igen vette sjutton. Lär få krångla på mig bikinin även denna sommar också om jag inte skärper till mig.

Men det är ju så himla gott.

En annan värld.

Eftersom jag bor i ett stort hus med i stort sett utflugna barn borde det finnas plats för allt vad jag kan drömma om att göra. Har intagit ett flertal rum till mitt pysslande. Är ju van vid att jobba på.

För några år sen fick vi stor sorg i familjen och jag la ner all försäljning.Orkade inte med alla möten med människor. Möten som jag älskat och som berikat mitt liv. Men luften gick på nått sätt ur mig.
Det var bara det att jag fortsatte att jobba på. Om inte mer än tidigare. Om jag inte haft mitt stora hus skulle det vara mycket intressant att gå in här. Vänner som går in i nått av rummen har så mycket att titta på att dom knappt tar sig ut. Älskar att öppna dörren och komma in till en annan värld för en stund.

Nu tar jag små trevande steg ut i den stora vida världen igen.

Frukost

Har tassat runt här på morgonen och fixat och donat. Nu när julen är long gone kommer lusten att piffa lite. Eftersom jag brukar få frukost på sängen av maken tänkte jag överaska med frulle till honom när han vaknar. Han äter helst inte i sängen. "Konstig prick".

Det är riktigt skönt ute så vi ger oss nog iväg på lite loppis. Hoppas jag hittar nått fynd. Vilket jag gissar att jag gör. Blir ju så glad för minsta lilla knapp. Fast egentligen behöver jag inget. Har lyckats hålla mig ifrån rean. Behöver som sagt inget. Men alltid hittar man ju nått. Så det är säkrast att inte gå överhuvudtaget.

Tror att dagen blir fin.