Lära nytt

Siffror är inte min grej. Glömmer alltid datum,tider o.s.v om jag inte skriver upp det. Maken däremot kommer ihåg allt. Även sånt som för mig är helt oviktigt. Det bara finns där. Bra ändå att vi är bra på olika saker.
Värst är det att jag glömmer barnens personnr och måste tänka till hur gamla dom är.  Och nej jag har inte ett helt fotbollslag.
Så här har det alltid varit. Pinsamt när jag var yngre. Speciellt på matte lektioner. Kände mig som en looooser. Men en dag bestämde jag mig för att säga som det var. Nu skämms jag inte på banken längre. Jobbigt att skriva datum i rätt ordning.. Att bara säga det rakt ut har hjälpt mycket.

Maken och sonen fyller år till veckan. Vet faktiskt inte på rak arm om han fyller 45 eller 46år. Ja, maken alltså.46 är det nog när jag tänker efter. Familj och vänner är så van vid detta och kan skratta gott åt det. Viktigast är att jag ÄLSKAR. Helt säkert är min ena hjärnhalva mer utvecklad än den andra? Den har så mycket kraft. Blommar och bjuder på så många fina överraskningar varje dag.

Ser att tiden här på bloggen inte stämmer. Hoppas att nån av döttrarna kommer hemidag och hjälper mig ställa om den. Dom skall få hjälpa mig med att snygga till sidan oxå. Behöver bara en hjälpande hand så klarar jag nog av det själv sen. Alla tjejer i familjen bloggade på samma ställe tidigare. Ja inte tillsammans "SKRATT!  Nu skall jag lära nytt.

På den lilla metallplattan i tygramen har jag slagit in Carpe diem. Så vanligt och tråkigt. Så lätt att slänga ur sig. Men förhoppningsvis kommer alla till den tidpunkt när orden lyser starkt. När orden tar plats i hjärtat och får ett djup. Om man fångar dagen spelar det ingen roll om min älskade fyller 45 eller 46 år. Bara vi älskar varje dag.